tomma ord
Hur är ett bra liv utan en bästa vän, pappa, självförtroende, kärlek, säkerhet, självkänslan och hopp på att du kommer få allt som saknas ?
Ibland känns allt jättebra men sen inser man djupt där inne vad man har tappat på
vägen men vågar inte bevisa det.
Jag har alltid varit den som tänker fram mot ''the future'' och kämpat i skolan för att klara av ett Godkänt.
När alla andra får ett MVG så lyser dom av lycka och så glad skulle jag bli om jag bara fixade ett jävla G i något ämne. Nu vill jag inte påstå att jag är dålig i skolan men ser ni inte skillnaden mellan lyckan.
Jag skulle vilja säga att jag har det sämsta självförtroendet på insidan och skriker efter hjälp. Men jag visar inte det på samma sätt som någon med bra självförtroende gör. en sån är bara ute efter uppmärksamhet.
Mitt syfte på livet är att få andra människor att må bra och känna sig älskade av någon. Medans jag själv aldrig kan bli nörjd.
Alla människor har varit med om en depression någon gång (om inte så är det påväg!) och alla vet hur det är att vara ensam. Men det är inte alla som vet hur det är att ha bråkat eller inte haft en sån bra relation med sin pappa sen man var 14 år och känner att det är dag för honom att inse nu att sin 18åriga dotter vill starta sitt liv på egen hand nu åh se världen med sina egna ögon. Vilket inte betyder att man kommer älska sin pappa mindre för de. Men det är ganska svårt att starta ett liv när man hamnar i en slags depression efter att få höra sin pappa säga '' Ska vi säga upp kontakten helt nu eller? '' och det är så jävla svårt att vara glad när man vet att han inte har bett om ursäkt än. Sen vet man ingenting om hur han mår eller gör om dagarna. Eftersom att man är så jävla ledsen och arg över det han sa så att man inte vill ringa och fråga!
De där är så tungt så för mig som har varit pappas lilla flicka sen födsen.
Men de värsta är att jag vet inte vad jag ska ta mig till längre efter att ha förlorat sin bästa vän
och nu sin pappa..
Men än får jag inte sluta kämpa för mitt liv. Jag får försöka se det på den ljusa sidan och hoppas på att han ringer en dag och säger ''Förlåt''
Ibland känns allt jättebra men sen inser man djupt där inne vad man har tappat på
vägen men vågar inte bevisa det.
Jag har alltid varit den som tänker fram mot ''the future'' och kämpat i skolan för att klara av ett Godkänt.
När alla andra får ett MVG så lyser dom av lycka och så glad skulle jag bli om jag bara fixade ett jävla G i något ämne. Nu vill jag inte påstå att jag är dålig i skolan men ser ni inte skillnaden mellan lyckan.
Jag skulle vilja säga att jag har det sämsta självförtroendet på insidan och skriker efter hjälp. Men jag visar inte det på samma sätt som någon med bra självförtroende gör. en sån är bara ute efter uppmärksamhet.
Mitt syfte på livet är att få andra människor att må bra och känna sig älskade av någon. Medans jag själv aldrig kan bli nörjd.
Alla människor har varit med om en depression någon gång (om inte så är det påväg!) och alla vet hur det är att vara ensam. Men det är inte alla som vet hur det är att ha bråkat eller inte haft en sån bra relation med sin pappa sen man var 14 år och känner att det är dag för honom att inse nu att sin 18åriga dotter vill starta sitt liv på egen hand nu åh se världen med sina egna ögon. Vilket inte betyder att man kommer älska sin pappa mindre för de. Men det är ganska svårt att starta ett liv när man hamnar i en slags depression efter att få höra sin pappa säga '' Ska vi säga upp kontakten helt nu eller? '' och det är så jävla svårt att vara glad när man vet att han inte har bett om ursäkt än. Sen vet man ingenting om hur han mår eller gör om dagarna. Eftersom att man är så jävla ledsen och arg över det han sa så att man inte vill ringa och fråga!
De där är så tungt så för mig som har varit pappas lilla flicka sen födsen.
Men de värsta är att jag vet inte vad jag ska ta mig till längre efter att ha förlorat sin bästa vän
och nu sin pappa..
Men än får jag inte sluta kämpa för mitt liv. Jag får försöka se det på den ljusa sidan och hoppas på att han ringer en dag och säger ''Förlåt''
Kommentarer
Postat av: Made
du får mig att känna mig älskad ! <3
Postat av: Nicole
Du är världens bästa Cilla! <3
Förstår vad du menar. Ibland vill man bara höra ett enkelt, men ändå ett menande förlåt, som kanske kan få den där tunga stenen att lyftas bort från ens axlar.
Du om någon är en av de få personerna jag sett som är så snäll och omtänksam. Du förtjänar bara det bästa!!! <3
Postat av: Dennis
Att vara utan sina föräldrar är lättare än vad du tror. Du blir jätte ledsen till en början för att din rädsla tar över. Men de är säkert att du inte kommer förlora honom för alltid, de har du mitt ord på.
Bästa vänner finns i alla hörn, de finns inte en pappa eller en dotter. Just därför kommer ni träffas och komma överens igen. :)<3<3
Trackback